Han har i sista stund tackat nej till festen. ”Han har ont i magen, aj, aj …”, hör jag vår gemensamme bekant Födelsedagsbarnet berätta på kalaset. ”Han ligger hemma och …”

Några millisekunder senare blänker det till i min mobil, min nyckel till omvärlden, till verkligheten, sanningen. Där allting finns. Där alla jag minns finns. De som inte finns där, på Facebook, Skype, Linkedin, Twitter, Ochalltvaddetnuheter i min mobil, de minns jag inte längre. Om jag inte råkar vara mycket nära släkt med dem.

Och blänket berättar att den magsjuke just ”checkat in” på en bar i stan. Statusen smajlar ”Yes, nu ska det bubblas!”

”… för vinterkräksjukan vill man ju inte ha!” avslutar Födelsedagsbarnet bakom mig.

Aj, aj, man skulle kunna bli nojig för mindre, ifrågasätta vänskaper och tappa förtroenden i golvet så att skärmen spricker. Det gäller att minnas vad man sagt, och gjort och uppdaterat, tänker jag. Och när jag en stund senare slösurfar för att få festtiden att gå fortsätter tankarna. Jag ser att jag inte längre är Facebookvän med en f.d. kollega. Hon är vän med alla de andra gamla kollegerna, utom mig.

Ett misstag? Ett slintande finger? Kanske. Men tankarna rusar, vad har jag gjort, vad har jag inte gjort? Glömde jag att gilla att hon fyllde år eller har hon bara först av alla förstått att jag har en rutten själ och klickat bort mig ur sitt liv? Varför, varför, och vad ska jag göra när vi ses på stan? Vi har inte hälsat på några år men vi var ju i alla fall vänner på Facebook?

Så drabbas jag själv akut av en noja som stramar som ett nätverk runt huvudet.

Just då får jag ett meddelande som kräver ett svar. Hon som skickat ser att jag har läst det, men jag vet inte vad jag ska svara och minuterna går. Jag börjar i stället fundera, vilt och vansinnigt. Vilka fler kan ha petat mig ur den perifera vänskapskretsen fast jag trodde vi var friends forever on Facebook med tummar och hjärtan och allt? Vad skulle statusuppdateringen över hela mitt liv skulle vara? Och att jag fick trettioåtta grattisinlägg på min logg när jag fyllde år är det bra eller dåligt eller helt normalt för en person som jag? Som jag? Vem är jag egentligen? Vem är jag på Facebook och i …

Så blinkar det igen, och någon har gillat ett kort på mig som jag la upp för över ett år sedan. Åh! Jag ler både utombords och inombords och höjer blicken. Ser att det har blivit dags för tårta och att vi ska sjunga för Födelsedagsbarnet. Härligt. Undrar om jag har joinat det här eventet, tänker jag.

(publicerad i G-P den 6 juli 2013)